jag tänker på då den tiden då jag och min syster Emily var som närmast då vi kunde sitta med varan i timmar, och bara snacka om livet. Då vi satt och snacka om killar till vänskap till svek och sånt. just nu har vi inte så mycket tid för varan visst vi har samma vänner men det är endå som om vi båda har killar och va med, och jag hoppas då inte vi glider i sär. och jag vet det här har inte med ''ÖGONBLICK'' att göra för er, men dethär är några av mina bästa ögonblick att bara sitta med en av dom bästa som finns och bara kunde snacka ut och när hon verkligen anstränger sig för att lyssna och hur jag lyssnar på henne. det var/är kommer alltid att vara mina bästa ögonblick. Jag anseer inte att det inte är så nu utom vi snackar men vi kan också börja bråka riktigt stora bråk men både hon och jag tror att vi bråkar för att vi saknar varan. så dethär dagens går till min älskade syster som jag vet alltid kommer finnas där och att hon alltid vet vart hon kan vända sig. Hon är en av dom bästa jag har. men nu när hon har varit hemma dom senaste veckorna pga jullov, så är allt som vanligt det börja med bråk men nu kan vi snacka och erkänna saker vi aldrig har kunnat göra.
så här slutar allt, med en kommentar jag aldrig bruka säga så ofta till henne men jag älskar emily, hon är värd mer än guld för mig.. hon kan mig utan och innan till and i love that<3