Åh, shit vad jag älskar dig
30 dagars
Mars 2013
Exeggutor.seÅh, shit vad jag älskar dig
10:14:56 | 
Min underbara pojke,
Imorgon har det gått 2 underbar månader med dig,
då jag både ha skrattat, och massa annat,
men för det mesta skrattat.
varje dag har jag vart glad du gör mig lyckligt,
kanske till den lyckligaste tjejen i hela världen.
Känslan av att vakna upp bredvig dig är obeskrivligt härlig,
att höra dina andetag och känna av din närhet, att bara få krama om dig
på morgonen, även om det väcker dig, och på kvällarna, då vi säger godnatt
och her på en film att somna till och din arm håller om mig hårt är så otroligt
mysigt och underbart. (har blivit lite ovan att sova själv:$)
Jag älskar dig, och du har verkligen hjälpt mig genom dagarna,
du får mig att skratta när jag helst vill gråta, du har fått mig att
le när jag bara vill skrika, att bara prata med dig i ett rum bara du och jag
gör mig glad, att se dig le och vara glad gör mig lycklig,
och att se dina fina blåa söta ögon gör mig lugn.
Du är underbar, och perfekt i mina ögon.
är så glad att jag har hittat dig,
en person jag kan dela allt med, en person jag litar på
en person som jag vet alltid kommer finnas där för mig,
en person jag trivs med och kan vara mig själv med,
en person som jag kommer göra allt för<3
♥Älskar dig Henrik Marklund♥
gammalt inlägg från en av mina gamla bloggar
Mitt liv har tekniskt sett nått den nivån där jag helt enkelt inte bry mig längre,
Att man ska va glad åt det man har och inte vara ledsen för det man inte har.
Att saker och ting händer bara för att det är meningen och inte bara för att det ska gå skit.
Man har nått nivån där man märker att livet är som det är och inget går att ändra på att man föddes som man föddes man vart den personen man vart och man tänker inte längre än så.
Mitt hopp är kvar långt där nere i djupet, det är det men det håller på att ge upp.
Jag har det bra endå att bara skita i allt känns bra,
att bara sluta prata med folk om sina problem gör skiten så mycket bättre,
att veta att allt som händer kan man klara själv.
Kan inte säga att jag saknar det som vart att jag hade det mesta,
min glädje då och nu är inte samma sak.
Vänner man hade är inte desamma, men folk förändras saker går vidare.
Förvirringen man hade tynade bort sakta men säkert och förvandlades till något man hoppades va,
Jag menar inte att jag är bättren alla andra, jag är lika dan som dom andra, jag är en person som försöker leva mitt liv tills det är borta jag försöker visa mig star jag försöker vara den människan jag är tänkt att vara,
med personerna som jag är tänkt att vara med, jag lever inte mitt liv för någon annans skull jag lever det för mig själv för att jag älskar mitt liv, jag älskar mina vänner.
Även om jag har en stark saknan inom mig en stor tvivel som håller mig tillbaka,
tilliten som försvann, ja jag har både allt och ingenting kan man kalla det.
Saknad åt en vän som jag vet inte har haft det så lätt, till en person som båda jag har sårat och många andra har.
Till en person man sa mycket saker till, ja mycket sånt dock till en person som var nästa mitt allt försvann,
En person som skulle förstod vad man pratade om, en person som kunde hjälpa mig, en person som var EXAKT som jag, det var tankar vi delade skratt vi delade,
Kan nästan skrika ut det, JAG SAKNAR MIN BÄSTA VÄN,hmm..,men det får man väl ta sig själv att skylla för man är en idiot, jag vet då att man kan få nästan allt av att försöka.
Men jag är inte smart nog jag är inte stark nog och jag är verkligen inte den personen som klarar av det.
Kan man säga att jag är glad?
kanske det jag mår då inte skit,
men jag känner att något kommer hända snart. Något jag kommer ångra!
Orkar inte prata med någon för kommer alltid sluta upp med att jag gör fel,
tänker fel.... har fel!
Att man ska va glad åt det man har och inte vara ledsen för det man inte har.
Att saker och ting händer bara för att det är meningen och inte bara för att det ska gå skit.
Man har nått nivån där man märker att livet är som det är och inget går att ändra på att man föddes som man föddes man vart den personen man vart och man tänker inte längre än så.
Mitt hopp är kvar långt där nere i djupet, det är det men det håller på att ge upp.
Jag har det bra endå att bara skita i allt känns bra,
att bara sluta prata med folk om sina problem gör skiten så mycket bättre,
att veta att allt som händer kan man klara själv.
Kan inte säga att jag saknar det som vart att jag hade det mesta,
min glädje då och nu är inte samma sak.
Vänner man hade är inte desamma, men folk förändras saker går vidare.
Förvirringen man hade tynade bort sakta men säkert och förvandlades till något man hoppades va,
Jag menar inte att jag är bättren alla andra, jag är lika dan som dom andra, jag är en person som försöker leva mitt liv tills det är borta jag försöker visa mig star jag försöker vara den människan jag är tänkt att vara,
med personerna som jag är tänkt att vara med, jag lever inte mitt liv för någon annans skull jag lever det för mig själv för att jag älskar mitt liv, jag älskar mina vänner.
Även om jag har en stark saknan inom mig en stor tvivel som håller mig tillbaka,
tilliten som försvann, ja jag har både allt och ingenting kan man kalla det.
Saknad åt en vän som jag vet inte har haft det så lätt, till en person som båda jag har sårat och många andra har.
Till en person man sa mycket saker till, ja mycket sånt dock till en person som var nästa mitt allt försvann,
En person som skulle förstod vad man pratade om, en person som kunde hjälpa mig, en person som var EXAKT som jag, det var tankar vi delade skratt vi delade,
Kan nästan skrika ut det, JAG SAKNAR MIN BÄSTA VÄN,hmm..,men det får man väl ta sig själv att skylla för man är en idiot, jag vet då att man kan få nästan allt av att försöka.
Men jag är inte smart nog jag är inte stark nog och jag är verkligen inte den personen som klarar av det.
Kan man säga att jag är glad?
kanske det jag mår då inte skit,
men jag känner att något kommer hända snart. Något jag kommer ångra!
Orkar inte prata med någon för kommer alltid sluta upp med att jag gör fel,
tänker fel.... har fel!