Att har pratat med en person om dig, att äntligen får öppna sig till en person som kanske inte förstår mig eftersom han/hon inte går igenom samma sak, men att hon/han bara lyssna på det jag har att berätta. Att berätta hur ont det gör att kontakten inte är så bra mellan oss, att berätta hur rädd jag är för att förlora dig, att berätta att jag inte vet vad jag ska göra att jag är så förvirrad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att du inte hör av dig gör ont, att du inte svarar på mina samtal när jag behöver dig, när jag behöver höra din röst för att ibland så kan den göra så jag hatar dig mer men på ett sätt får den mig lugn och får mig att känna mig älskad. Att höra hur folk har bra kontakt med sånna som dig skadar mig det gör ont att jag inte har detsamma, hatar du mig så mycket? eller är du bara rädd för vad jag ska tycka. 

Saknaden, saknaden om tiden då du kramade om mig som om jag var en av personerna som betyde mest för dig, då man åtminstode hade kontakt med dig då du alltid var med skrattade åt mig när jag gjorde något fult eller roligt, när du vart arg då jag gjorde fel då du behandlade mig som om jag vore en människa inte en varelse. Jag vet att du inte vill såra mig eller få mig att bli orolig över dig, men det är jag ovasett vad du kommer säga till mig, jag har min rätt att vara orolig för dig och rent av bry mig om dig för du har en stor plats i mitt liv som jag aldrig kommer tappa, även hur illa du kan behandla mig så kommer jag alltid älska dig även om du inte behandlar mig så värst illa.

Mår illa, av tystnaden du ger mig, att veta att du inte vill höra hur jag har det tar, att du inte ringer för att gratta mig när jag fyller år eller har gjort något bra, att inte ens veta hur mitt liv i en vanlig vardag är fult... Att en gång i tiden viste du allt om mig, nu är du bara en främling som inte ens bryr sig om en person som du har älskat så jävla mycket om du ens har gjort det vet jag ju inte men får väl hoppas att du har gjort det. Jag älskar dig och saknar dig. Vill ge allt för att höra din röst, se hur du mår och bara få veta nått om dig skulle bli så bra. Vill inte höra dåliga nyheter med, behöver dig ganska mycket nu det borde du förstå, behöver dig verkligen som den person som du var då.

Ingen förstå, för ingen jag känner går igenom samma sak. Att försöka förklara till folk som inte ens kan fatta vad jag menar tar.. dom säger att allt som händer i livet har en mening, men vad är meningen med detta.
Jag känner mig stark över allt som har hänt under dom här senaste månaderna har jag stigit upp, med eller utan dig vid min sida har börja bli van med att vara ensam, känner mig starkast som ensam, även fast jag har vänner familj och allt som stöttar mig så känner jag att jag tar mig upp utan dom jag behöver mig själv nu mer än något annat, tänker varje dag som jag har gjort i nått år nu är att jag vill ha dig. sist jag såg dig var ett bra tag sen nu, sist vi pratade kom jag inte ens ihåg, inte ens vad du sa kommer jag inte ihåg. 

Ingen kommer vara medveten om vem jag menar, ni kommer aldrig lista ut det, personen det handlar om kommer aldrig läsa detta så det gör mig inte så mycket.. men behövde tömma mig.

På senaste tiden har det kännts som om jag håller på att förändrats, till att va den person jag har varit till att bli den personen jag är nu, det är inte många som märker den skillnaden, men jag är inte lika öppen längre, känner att jag inte kan lita på nån, börja bli den personen som är instängd i ett skal för jag är rädd, rädd för att åter igen tappa greppet, att väggen jag har byggt upp ska gå sönder, att folk inte kommer gilla mig för den jag är.. and here we go again tänka på vad folk tycker och tänker, nu för tiden skiter jag för det mesta i vad folk säger men en hel del saker tar på mig, jag tar åt mig men försöker dölja det med ett kort skämt efteråt att springa runt och slamsa och vara barnslig har varit en del av mig att dölja vad jag egentligen känner. Jag undrar egentligen hur många som är uppmärksamma till sina nära märker dom eller inte? Jag vet vilka som kan mig innan och utan till jag vet det, men en del märker inte för att många är bra på att dölja sina riktiga känslor. Det har jag alltid varit dålig på men verkar som om jag har blivit bättre... och nu sitter jag här skriva tomma ord som egentligen inte har en betydelse för nån annan än mig själv, ibland undrar man hur mycket man kommer kunna klara av att ta innan allt faller i hop igen, det är bättre nu än förr, men det känns som att själva jag, den person som jag är, den person som jag trivs att vara håller på att tyna bort, och är rädd att den personen snart inte kommer finnas längre...  men i själva verket är det man kan kalla mig är att jag är rädd, rädd för verklige heten rädd för vad som kommer hända, rädd för att saker kommer förstöras... rädslan är allt.. lite osäker och rädd.. Men nu är detta bara tomma ord som kommer ur min skalle.. Ut ur skuggan nu och börja kämpa du kommer se att allt är värt det.

Hej, ikväll har jag varit med henke tim nicke malin och alex, vi satt i tims bil och skämtade medans henke och nicke var inne på la vida. Har nog inte skrattat så mycket på as länge tro jag dom bara fula sig haha jadu! otroligt vad roliga vänner man kan ha och kan då säga att jag inte ångra att jag for ut. Ligger just nu och lyssnar på Magnus uggla hemma hos mig, ska snart släcka ner och he på lite ''satc'' eller med fullständigt namn ''Sex And The City'' men det förstod ni tjejer redan huh!? ;) Sen så måste jag bara berätta om min skade glädje, fick höra en as rolig sak idag och höll på dö, det var det roligaste jag hade hört.. men större ord FAIL!! LOLz jaja fick mig ett gott skratt i alla fall!!
men ja det var allt från mig jag överlever ska sova nu är dyyyng trött!!