In the end, it's not going to matter how many breaths you took, but how many moments took your breath away

Att har pratat med en person om dig, att äntligen får öppna sig till en person som kanske inte förstår mig eftersom han/hon inte går igenom samma sak, men att hon/han bara lyssna på det jag har att berätta. Att berätta hur ont det gör att kontakten inte är så bra mellan oss, att berätta hur rädd jag är för att förlora dig, att berätta att jag inte vet vad jag ska göra att jag är så förvirrad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att du inte hör av dig gör ont, att du inte svarar på mina samtal när jag behöver dig, när jag behöver höra din röst för att ibland så kan den göra så jag hatar dig mer men på ett sätt får den mig lugn och får mig att känna mig älskad. Att höra hur folk har bra kontakt med sånna som dig skadar mig det gör ont att jag inte har detsamma, hatar du mig så mycket? eller är du bara rädd för vad jag ska tycka. 

Saknaden, saknaden om tiden då du kramade om mig som om jag var en av personerna som betyde mest för dig, då man åtminstode hade kontakt med dig då du alltid var med skrattade åt mig när jag gjorde något fult eller roligt, när du vart arg då jag gjorde fel då du behandlade mig som om jag vore en människa inte en varelse. Jag vet att du inte vill såra mig eller få mig att bli orolig över dig, men det är jag ovasett vad du kommer säga till mig, jag har min rätt att vara orolig för dig och rent av bry mig om dig för du har en stor plats i mitt liv som jag aldrig kommer tappa, även hur illa du kan behandla mig så kommer jag alltid älska dig även om du inte behandlar mig så värst illa.

Mår illa, av tystnaden du ger mig, att veta att du inte vill höra hur jag har det tar, att du inte ringer för att gratta mig när jag fyller år eller har gjort något bra, att inte ens veta hur mitt liv i en vanlig vardag är fult... Att en gång i tiden viste du allt om mig, nu är du bara en främling som inte ens bryr sig om en person som du har älskat så jävla mycket om du ens har gjort det vet jag ju inte men får väl hoppas att du har gjort det. Jag älskar dig och saknar dig. Vill ge allt för att höra din röst, se hur du mår och bara få veta nått om dig skulle bli så bra. Vill inte höra dåliga nyheter med, behöver dig ganska mycket nu det borde du förstå, behöver dig verkligen som den person som du var då.

Ingen förstå, för ingen jag känner går igenom samma sak. Att försöka förklara till folk som inte ens kan fatta vad jag menar tar.. dom säger att allt som händer i livet har en mening, men vad är meningen med detta.
Jag känner mig stark över allt som har hänt under dom här senaste månaderna har jag stigit upp, med eller utan dig vid min sida har börja bli van med att vara ensam, känner mig starkast som ensam, även fast jag har vänner familj och allt som stöttar mig så känner jag att jag tar mig upp utan dom jag behöver mig själv nu mer än något annat, tänker varje dag som jag har gjort i nått år nu är att jag vill ha dig. sist jag såg dig var ett bra tag sen nu, sist vi pratade kom jag inte ens ihåg, inte ens vad du sa kommer jag inte ihåg. 

Ingen kommer vara medveten om vem jag menar, ni kommer aldrig lista ut det, personen det handlar om kommer aldrig läsa detta så det gör mig inte så mycket.. men behövde tömma mig.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback