FÖRLÅT FÖR ATT JAG ALDRIG HAR SAGT FÖRLÅT


Jag har gått så långt,
 nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
 Sidan som går vidare har någon redan rivit av
 Så jag griper tag i vita blad
 Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
 Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
 Samma gamla visa,
 men vet inte vad det är 
för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt

VITT

Vi trasslar till det med sladdar
Krockar för ingen av oss hinner stanna
Upp och hamna efter som en gammal
Telefonbok som bara dammar
Brister jag har ingen aning om hur man gör
Med båten när den färdas utanför
Ingenting är som det varit förr
Tillsammans är vi utanför
HIMLEN LUKTAR PLAST


Vi föddes för att vinna
Men föll i horisonten
Tusen skeva bilder
I firhet är jag fången
Staden äter upp mig
Kastar ut en våldsamt
Men våra hjärtan brinner
När allting annat slocknat

svart
Den här staden är död,
 låt oss måla den röd Låt oss måla den blå,
 det får bli vad det blir På en öde perrong står en kub i betong 
Ingen ser vad det står men den sägs vara fin 
Vi blir trampade på men vi fortsätter gå Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr 
Den här staden är död, låt oss måla den röd Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.

LILLA LADY


En liten ros med ett hål i sin själ
Som gjorde rätt men av dåliga skäl
Hon hade drömmar om status och flärd
Men hon blev slav för sitt eget begär
Hon vet inte vad hon känner för
Lågan slocknar utan tändstickor
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor